Först hoppade vi långsidan. Till en början var dom bara bommar på marken. Där oxern står var det extremt kort mellan bommarna och vid räcket, lite längre. Alla hade supersvårt för att få ihop över dom korta. Paddy och jag hade problemet att jag inte fick honom att gå med så korta energiska steg, utan han gick gärna med lite längre men väldigt lååångsamma steg, utan energi. Det är vårt största problem. Länga stegen går bra, men korta är inte Paddys grej. 

Men sen i alla fall gjorde Pontus ett räcke av dom långa travbommarna och vi skulle travhoppa det och direkt efter bryta av till trav igen och samla ihop och trava över dom extremt korta. Det va svårt, men gick mycket bättre än första övningen faktiskt. Då han fick upp mer energi.

Sen började vi hoppa långsidan till vänster(samma som tidigare) fast nu räcke till oxer. Och det gick bra. Så la vi ihop allting till en bana. Den gick för långsidan till vänster, runt till diagonalen med räcken och så andra diagonalen med oxrarna och så långsidan till höger.

Syftet med övningen var att rida i en sån jämnrytm genom hela banan som möjligt. För att det ska vara möjligt gäller det att allt stämmer och att man kommer bra hela vägen.

För i en sån här bana märks det tydligt om det blir så att man får öka på lite nånstans eller korta någonstans. För rubbas rytmen på ett ställe så är den rubbad för resten av banan. Det gäller oxå att man tar ut vägarna bra i svängarna så att man inte förlorar fart på för snäva svängar för då blir det oxå mycket gasa och bromsa.

Det som oxå är viktigt att tänka på när det gäller anmätta avstånd är vilka hindertyper det är. Tex räcke till räcke känns kortare och oxer till oxer känns längre. Eftersom en oxer hoppar hästen av närmare på och landar närmare bakom än på ett räcke. På så sätt försvinner det olika mycket av avståndet i språnget.

Detta är en mycket bra övning för ryttaren. Dels på att träna öga och avståndsbedömning och noggranhet och rytm i sin väg.